Ursäkta det hemska språket. Förlåt verkligen.
Men min hjärna knullar sönder mig.
Ångest som skriker inuti mig, ingenting ingenting.
Ingenstans. Ingenting. Någonting. Vad fan?
Ingenstans att ta vägen är sanningen.
Återigen.. Nyknullad. Verkligen. Sönderknullad*
Huvudet dunkar, jag är förvirrad, yr och ramlar.
Jag tappar självklarheten, förlorar mitt synsätt.

Jag har ganska så brutalt tappat min bana.
Jag kör vid sidan om och kommer ingenstans.
Det är jord, gräs, grus, whatever på sidan.
Det stannar mig så totalt, och jag misslyckas.
Men samtidigt så flyger jag över allt. Jag flyger!
Jag klarar mer nu. Jag är starkare. Så himla ny.

Fotade min fina vän Casper i fredags, hihi

"För du betyder hela världen för mig, så medans hela jävla världen hör mig så ska jag vara ärlig för dig. I början av året så gav du mig styrka, för du fanns där för mig, du var med mig. Det skapades lycka som jag aldrig hade känt förut. Vet att jag inte uppskattade vad du gjorde för mig, men nu idag kan jag springa runt hela jorden för dig. För du är värd varenda sak du ber om. Så snälla älskling, kan du ta min hand och blunda? Och säg till mig att allting kommer ordna sig. Du har väl inte glömt alla löften som vi kom fram till? Vi sa att det skulle vara vi två för alltid. Jag vet inte vad jag ska säga längre, för jag vill ge dig mycket mer än det där jag gav till dig. Jag hoppas att du vet att jag inte är arg på dig.

Och oavsett vad som händer så gör jag allt för dig."