Alltid saknad, aldrig glömd

Ibland när jag är ensam så tänker jag på dig, eller faktiskt så.. tänker jag alltid på dig. Jag vill så gärna ha en bekräftelse på att du mår bra där du är idag, på att du får le. En bekräftelse på att nu är det din tur, att det är du som vinner över cancern, och inte tvärtom. Jag hoppas att han som bestämmer tar hand om dig där uppe. Jag önskar att jag kunde få vara i din närhet som förut, jag önskar att jag hade någon att fara till då jag bara vill komma bort från hela världen. Jag saknar dig mer än vad jag någonsin saknat någon, snälla kom hem igen. Jag behöver dig, mer än någonsin.
 

Idag vaknade jag upp hos farmor av att Emil&Simon ringde mig, sen var det bara att skynda sig på och stiga upp. Hann just och pass klä mig sen skulle jag följa och kolla på Alex som skulle spela match, dock förlorade dom. Men kul var det att titta på, faktiskt. Jag har aldrig varit en sådan som brukar kunna sitta still och kolla på då andra gör saker, jag vill helst göra dom själv. Kom just hem från Liv, eller ja hennes farmor&farfar som bor just nedanför mig. Vi pratade med Hampus ett tag, sjöng och lagade mat. Nu har jag tänkt fixa lite inför helgen och annat. 
 
Peace
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Superman